Tord och Allan berättar minnen från Hörnefors Sulfitfabrik
Fabriken i Hörnefors blev inte äldre än knappa 80 år. Det är förvisso ganska gammalt, men i termer av industrihistoria finns avsevärt äldre exempel. Under sina nästan 80 år har Sulfitfabriken lämnat många minnen efter sig. Till Redaktionen kommer det berättelser och korta notiser. Vi ska här titta närmare på syratornet som renoverades på 1960-talet. Bybon Tord Fröling berättar om denna hasardartade tillställning.
Dessutom adderar vi en kort kommentar från Allan Abrahamsson om vedgården vid Hörnefors Sulfitfabrik. Allan har kommunicerat med Becken-Webben under de sista månaderna. Allan är bördig från Bruket i de central delarna av gamla Hörnefors. Familjen kom dit vid 1700-talets slut berättar Allan. Idag bor Allan på Röbäck i Umeå. Hur man kan bo ”på” en bäck undrar säkert mången läsare söderifrån. Den norrländska dialekten är sådan, det är ju lika dumt att säga att man bor ”i” en bäck, förvisso är det samhället som åsyftas. Allan är intresserad av lokalhistoria, likt många andra läsare och de som skickat alster till Redaktionen. Han har många uppslag och notiser, om det som har skrivits på hemsidan och om nya detaljer. Vi återkommer om detta i framtida artiklar.
Vi sätter även lite bilder till berättelserna, om Tords syratorn och om det Allan skriver om vedgården.
Gunnar Engström, 2011-12-18
>>><<<
Tord berättar
Sommaren 1963 - kan jag avläsa på mitt arbetsbetyg från Röbäcks Mekaniska verkstad - var jag med om att bygga en dammlucka till Stornorrfors och att montera ett nytt syratorn på fabriken i Hörnefors.
Bild 1. Ett flygfoto över Hörnefors Sulfitfabrik. Bilden tros vara från strax före 1975, vilket kan läsas om i artikel 5 i serien om Fabriken. Vi har här gjort vad som står tillbuds, förstoringen är hög och flygbilden är lite suddig. Ett svart koniskt torn ses i centrum – syratornet även kallat kalkstenstornet – det som Tord berättar om i denna artikel.
Arbetet i Hörnefors var inget ofarligt uppdrag eftersom tornet var högt och skulle stå på några ben av balkar. En stor truck lyfte tornet fram mot den plats det skulle stå på, inne i centrum av fabriken, där man tillsatte alla möjliga kemikalier till processen.
Tornet balanserades med vajrar fästa i fastsvetsade extrafästen och med kedjeblock spändes vajrarna lagom mycket. En av mina uppgifter vara att dra upp dessa tunga kedjeblock i trapporna intill där tornet skulle stå. Det stora problemet var utblåsande ammoniak som gjorde att det sved i ögonen och att man knappt kunde andas. Tynglyftare vet hur det känns. (En kommentar av Redaktionen – läs även artikel 2 i serien om Fabriken, den som berör massakokning och kemi).
Bild 2. Vi försöker hitta fler bilder på syratornet. Becken-fotografen Algot Engström lyckades föreviga tornet, vilket tros vara på 40-talet. Här ses bilden förstorad. En intrikat fackverkskonstruktion.
På väg uppför trapporna, krypandes och släpandes på tunga grejor, avbröts man av kraftiga utblås som gjorde att man tvingades ligga stilla några minuter med svidande ögon och vänta tills utblåset avbröts igen. Röbäcks verkmästare var stressad och nervös och krävde i princip att man skulle offra livet för att klättra upp högt på stegar lutande mot tornet och fästa och lossa vajrar och kedjor.
Bild 3. Här ses syratornet år 1934. Bilden är hämtad ur boken Hörnefors Historia, vars originalplåtar finns i förvar på Becken-Webbens Redaktion. Bilden beskrivs som ”Hildor Viklunds skift”. Från vänster uppifrån ses: Abel Lundkvist, Tore Sveed, Folket Sjölund, Adolf Andersson, Ingemar Nordin, Felix Dehlin, Alfons Lundin, Manne Elfving, Anselm Asplund, Holger Andersson, Einar Åström, Hilmer Hörnkvist, Ture Sjölund, Karl Glad, Karl Svensson, Oskar Nilsson, Hans Jonsson, H. Sjölund, Hildor Viklund, N Nilsson, Gustav Persson, Oskar Rehnmark och Arvid Brodin. Fotot kom ur Sam Niréus samling, jägmästare i Hörnefors.
Ett ca 20 m högt torn balanserandes på en stor gaffeltruck, svajande, runt och halt med höga stegar lutande emot. Han fick vackert klättra upp själv utan säkerhetslinor och annat. Som tur var gick det bra den gången men, men, vilka krav på en nyanställd vikarie! Alltför många ungdomar har bara fått uppleva sitt första sommarjobb. Jag minns många olyckliga fall. För den usla lön man hade ville man inte riskera livet i onödan och att säga ifrån hade jag lärt mig redan i det militära. Tack "kronan" för det! Det har hjälpt mig i många lägen i arbetslivet. Kanske är det därför jag fortfarande lever.
Säkerhetstänkandet är tyvärr dåligt även idag. Det kan man se på alla dödsolyckor som inträffar på våra arbetsplatser - ofta helt i onödan. Stress, åsidosättande av säkerheten, inga räcken, inga skydd på maskiner, dålig utbildning och för höga prestationskrav är ofta orsak till dessa tragiska olyckor.
Tord Fröling, Hörneå, 2011-12-05
Allan berättar
Intressant att läsa om fabriken. Jag känner igen en hel del. Sommaren 1963 jobbade jag på vedgården och körde massaved med en Ford Dextra, mellan barkmaskinerna och kabelkranen. Henrik Sjölund (Stålis) stod på slasen och svor åt barkmaskinkörarna när det brötade ihop sig på slasen. Goda minnen.
Allan Abrahamsson, Röbäck, 2011-12-11
Bild 4. Stålis, som Allan berättar om i sin notis.
Avslutande kommentar
Allan berättar om herr ”Henrik Sjölund”. Sjölundare fanns det flera av, något som framgår i texten till bild 3. År 1934 omnämns Folke, Ture, och även en med initialen ”N”. Namnet "Henrik" var nog inte heller ovanligt - men - det fanns bara en med tilltalet ”stålis”. Stålis hette Sjöstedt, Henrik Sjöstedt, från Becken by. Stålis är en legend, som det kan berättas mycket om. Bild 4 återger en bild som förekommit tidigare på hemsidan, om dans. Denna togs i samband med en pubafton i bygdegården 1997, av Marie eller Kenneth Eklund.
Gunnar Engström, 2011-12-18
Besökare